Välkommen

Du har precis hittat OM - Gruppen för offentliga måltiders hemsida. OM består av en grupp personer som på olika sätt verkar eller har verkat inom offentliga måltider. OM är skapat som ett prestigelöst samarbete med utbyte av tankar och erfarenheter. Genom att alla har olika bakgrund och erfarenheter kan vi tillsammans skapa bättre offentliga måltider, både i det lilla och i det stora. Vi vill vara med och utveckla de offentliga måltiderna på olika plan, både genom att sprida våra kunskaper till de som dagligen arbetar med måltider men även genom att påverka makthavare.


torsdag 12 december 2013

Annika blickar tillbaka...



Tillbakablick

Nu är snart året slut, igen. Går åren snabbare när man är äldre? Kanske det, men en annan faktor är att när det händer mycket och dagarna är så olika, då känns det som tiden går fort. Och snacka om att det händer grejer i skolmatsvärlden.
En lite snabb resa genom årets höjdpunkter för mig personligen skulle kunna börja med bildandet av gruppen för offentliga måltider – OM-gruppen, i början av året. Jag har länge längtat efter en ”tankesmedja” eller erfarenhetsgrupp att följa. Att få vara med när fyra erfarna köksledare tar av sin fritid för att dela
erfarenheter och stötta varandra, det gör mig glad varje gång vi träffas. Vi har också bjudit Barnens matråd till samtal och samarbete. Vart resan med gruppen bär är inte helt klarlagt än, men jag tänker att ”målet är ingenting, resan är allt!” Självklart tror vi på att stötta utvecklingen av måltiderna i offentlig sektor,
samtidigt som vi stöttar varandra. 

Jag har också haft förmånen att träffa många andra som jag beundrar. Tänker till exempel på Anita Broddesson som under året spridit kunskaperna om hur Klippan lyckats få hög kvalitet och lokalt kött i sin matupphandling. 
En massa möten ute på gårdar har det blivit, i projektet Skolkockar på grönbete.
Nåt av det roligaste jag gjort, för när bonde möter kock uppstår matmagi. Med Jens Reineckes personal i Alvesta gjorde vi det första och iskalla gårdsbesöket som jag minns med största värme, varefter bonden Per Brunberg bjöds till skolköket för fortsatt dialog kring bra mat (har ni sett filmen förresten?)  Jens bjöd sen in bönder till flera skolrestauranger på Måltidsdagen, för att också elever ska få chansen att veta var maten kommer ifrån. Håll ögonen på den kommunen under 2014, säger jag bara.
Listan över möten jag minns fortsätter med Jennie Andersson, landets först anställda kommunala måltidsinspiratör (i Halmstad) som före sommaren blev headhuntad av smarta grannen Ängelholm, där hon nu är måltidschef. Hon vågade ta steget från köksledning till storchef, precis som OM-gruppens Fredrik
Kämpenberg som gått till Lekebergs kommun. Bägge har matglädje, högsta matkvalitet och omsorg om både personal och matgäster i fokus. Och så Ola Håkansson, som överraskande bytt kockrocken mot upphandlarstolen för att på allvar påverka matinköpen. Jag blir så imponerad över personer som vågar,
som inte nöjer sig, som trotsar alla hinder för att fler ska få måltider av högsta kvalitet. Hurra för er alla!
Sen finns det andra som jag inte nämner vid namn här, men som jag tänker på med tacksamhet. Ni som under året stöttat, garvat och ibland fällt en tår i frustration också, över att livet inte alltid är som en räkmacka med extra majonnäs. Ni vet vilka ni är, så tack!

Ett riktigt gott slut på 2013 och ett god början på 2014 tillönskas alla härliga skolmatsvänner!



Annika Unt Widell

fredag 15 november 2013

Hur får vi ny arbetskraft till offentliga kök?





En viktig fråga och något som vi i OM engagerar oss i är hur vi ska lyckas locka nya förmågor till de offentliga köken. Just nu finns det en stor brist på kockar i Sverige, både inom privat och offentliga sektor.Utbildningar läggs ner på grund av lågt söktryck och samtidigt vet vi att det inom de närmaste åren kommer att behövas många nya anställde inom bland annat skolköken. Att på olika sätt marknadsföra vad ett modernt offentligt kök arbetar med är ett sätt att locka ny arbetskraft, att man numera lagar riktigt mat på riktiga råvaror i de offentliga köken. Och att det även behövs personer med kunskap och kompetens i de övriga delarna så som servering och salladsberedning.
Igår, torsdag 21/11, var vår medlem Ola Håkansson inbjuden som gästföreläsare på Stockholm hotell- & restaurangskola. De har en temavecka kring Svenska landskap och Ola som är bördig från Öland var där för att lära dem om kroppkakor (både Öländska och Småländska), isterband, lufsa och bruna bönor. Men Ola tog även tillfället i akt att berätta om de moderna skolköken där bemötandet och servicen är lika viktigt som det som lagas. Att man kan implementera kunskaper från restaurangvärlden på skolkök och skapa en moderna skolrestaurang. Självklart såg han även till att berätta om alla fördelar med att arbeta i skolkök, allt för att locka några av de blivande kockarna på gymnasiet att välja vår del av branschen när det är färdigutbildade.





Ola Håkansson och Lars Sunekvist


Vid pennan, Håkan Lundholm

torsdag 7 november 2013

Matpoden med Ola Håkansson årets podcast

Som vi skrev igår på vår facebooksida så delades Matbloggspriset ut i ett flertal kategorier på Mitt kök-mässan idag och Ola Håkansson tillsammans med kollegan Andreas Hammarstedt var nominerade i klassen årets podcast. Och när vinnarna tillkännagavs idag så var det deras program Matpoden som stod som segrare. Självklart såg vi till att få tag på Ola för en kort segerintervju.

- Vi börjar med en klassisk fråga: Hur känns det?
"Fantastiskt kul - helt underbart! Det bästa är att vinna när man bara har kul!"

- Berätta lite om Matpoden
"Det är våran after work där vi berättar för varandra och lyssnarna vad vi gillar och tror är på gång inom mat och dryck, från skoköket till fine dining."

- Du gör den tillsammans med din gamla kollega Andreas Hammarstedt, vem är han?
"Baseballspelare och kock som numera jobbar som rektor, och mannen som såg till att vi startade Matpoden."

- Nu när ni vunnit detta pris hur tänker ni om framtiden för Matpoden?
"Hoppas att vi får ännu fler lyssnare..."

Och sedan försvann Ola ut i vimlet på Mitt kök-mässan för att fira segern med Andreas. För er som vill gratulera honom till priset så är chansen stor att ni stöter på honom på Mitt kök-mässan då han enligt utsago ska spendera sin tid där från öppning till stängning alla dagarna.

För er som är sugen på att se eller rättare sagt lyssna på vad Matpoden är för något så hittar ni den om ni följer den här länken. Den finns även tillgänglig på iTunes för den som vill det.

Andreas Hammarstedt och Ola Håkansson
Intervjun gjord av Håkan Lundholm

onsdag 30 oktober 2013

En statusrapport från OM-gruppen


Sist det dök upp något här skrev vi 27 augusti i kalendern och höstterminen i skolorna hade precis startat. Vi i OM såg med tillförsikt fram emot en höst där vi hade planer på gång och många tankar om vad vi skulle rikta in oss på inom vår grupp. När vi nu blickar tillbaka så är det med insikten att planer och verklighet inte alltid hänger ihop. Hösten har inneburit en stor kraftansamling på arbetet för samtliga oss medlemmar och några av oss har även haft fullt upp på hemmafronten (läs tvillingpappan Fredrik) vilket inneburit att vi fått lägga det aktiva arbetet med OM åt sidan. Det är något som alltid har varit en del av vår tankeverksamhet, att OM inte ska vara ett hinder utan ett stöd för det dagliga arbetet och att det vi ägnar vår arbetstid åt ska gå först.

Nu innebär inte detta att vi legat på latsidan. Den som lyckats få störst rubriker är Ola som blev inbjuden att äta lunch med vår landsbygdsminister Eskil Erlandsson för att diskutera ett förslag om skollunchen som Ola skickat in. Fredrik har varit igång med lite utbildningar i de norra delarna av vårt land, nu senast med ett besök i Pajala. Han var även en uppskattad föreläsare på Stora måltidsdagen där han talade om sin resa från kock till kostchef. Johan har jobbat på som krögare på Hotell Klövsjöfjäll, men varvat detta med lite föreläsningar inom den offentliga maten. Förra veckan var han en av talarna på konferensen "Smak av norrland" som hölls i Östersund. Håkan har haft fullt upp i sin nya roll som kökschef på Fribergaskolan i Danderyd med allt vad att leda verksamheten i ett kök kan innebära. Men han har även hunnit vara med på en workshop om "Kompetensbehovet i de offentliga köken - idag och i framtiden" som anordnades av Livsmedelsverkets kompetenscentrum för måltider inom den offentliga sektorn. Annika har som vanligt gjort sitt bästa för att arbeta för främjandet av skolmåltiderna, samt att hon fortsatt att jobba med projektet "Skolkockar på grönbete".

Men att vi inte syns så mycket som grupp innebär inte att vi träget arbetar vidare med att vara en del av debatten kring skolmaten. Vi hänger med i allt som händer och är beredda att bidra med våra tankar och idéer där det kan behövas. Men främst av allt har vi under hösten arbetet inom gruppen för att ge varandra stöd och hjälp i de utvecklingsarbeten vi alla håller på med i de egna verksamheterna. 

Vi har även nåtts av nyheten att OM-gruppen i olika sammanhang nämnts som en framtida maktfaktor inom den offentliga måltidsverksamheten. Något som sporrar oss i vårt fortsatta arbete och stärker oss inför framtiden. Vi har trots allt bara funnits sedan januari i år och som grupp känner vi att det arbete vi påbörjat är ett projekt som kräver ett långsiktigt arbete. Vi vill vara med att förändra den offentliga gastronomin på ett grundläggande sätt och inte med kortsiktiga punktinsatser. 

tisdag 27 augusti 2013

Sommarlovet är slut och verkligheten tar vid

För oss i OM som för många andra som arbetar med offentliga måltider så innebär sommaren en stunds återhämtning och en möjlighet att samla nya krafter får året som kommer. 
Nu när hösten närmar sig, även om sommaren verkar dröja sig kvar extra länge i år, så innebär det också en intensiv period i de offentliga kökens värld, speciellt då om man arbetar med skolmat. Det ska planeras och ordnas så att resten av året kan ge tid åt projekt, utbildning och annat som förstärker organisationerna.
Bland oss i OM så är det två, Fredrik och Håkan, som är relativt nya på sin tjänst. Fredrik började som kostchef i Lekebergs kommun i maj och Håkan är nytillträdd kökschef på Fribergaskolan i Danderyd. Ola jobbar vidare med upphandling i Huddinge kommun och Annika håller sig som vanligt framme i de sammanhang där skolmat i alla dess former diskuteras. Den enda av oss i gruppen som inte har haft en ledig sommar är Johan, han har ju för tillfället lämnat de offentliga köken och har spenderat sommaren som ansvarig för restaurangverksamheten på Hotell Klövsjöfjäll. Vilket också innebär att när det nu tar fart för oss andra så går han in i en lugnare period.
Även om sommaren är en lugnare period när det gäller vad som händer i den offentliga matens värld så har det rivstartat lite när augusti månad inföll. En stor nyhet som fick riksomfattande fokus var när kostchefen i Flens kommun, Per Swärd, valde att lämna sitt jobb då han inte längre kände att han kunde stå för den mat som serverades i de offentliga köken. Aktuellt var ett av de nyhetsprogram som tog upp detta och som expert i studion kunde man se Annika Unt Widell.
Om man själv vill lyssna till Annika och hennes kunskaper om skolmat så ska man passa på att åka till Skellefteå i dagarna. Både hon och Johan är inbjudna som talare vid konferensen MATiNORR 2013, och finns på plats torsdag den 29:e augusti.
Vi i OM vet ännu inte vad hösten för med sig för vår del, några planer finns på ritbordet men exakt vad de mynnar ut i återstår nog att se. Men vi lovar att hålla er uppdaterade, både här på bloggen och på vår facebooksida.
För er som läsare vill vi avsluta med att uppmuntra er alla som kämpar hårt med att skapa det bästa offentliga måltider som går utifrån de förutsättningar ni har för er verksamhet. Tänk på att när det är lite motigt så är ni inte ensam, vi är många runt omkring i landet som tillsammans jobbar mot samma mål. Med det sagt hoppas vi att ni för en fin höst och glöm inte att kika in här då och då för att hålla er uppdaterade.
Vi vill även passa på att tipsa om artikeln angående sociala medier i senaste numret av Magasin Måltid där ni hittar intervjuer med både Fredrik och Håkan samt även Mats som vi i OM intervjuade i våras.


Håkan Lundholm för OM 

måndag 10 juni 2013

Om möter: Mats Andersson

I slutet av maj befann sig Fredrik Kämpenberg i Göteborg och passade då på att göra ett studiebesök på Fridaskolan i Mölnlycke. Här under följer ett litet reportage från detta besök och en intervju med Mats Andersson som är ansvarig kock.

Jag och Mats har varit vänner på Facebook, ett par år, men aldrig träffats i verkligheten – förrän nu! Jag och många andra har följt honom och hans personal på Fridaskolan i deras upptåg. Allt från filmer när de, lite tokroligt och typiskt göteborskt, rullar köttbullar, eller ger tips på hur man bäst gör rent tärningssinsatsen till matberedaren. Eller när de kör hårdrockstema i restaurangen och är fullt utklädda, med peruk och allt. Det går inte ta miste, varken på musikintresset eller på arbetsglädjen hos gänget i köket. Det man kanske inte vet är att hela skolan genomsyras av ett stort intresse för skolmaten och att alla, verkligen alla, jobbar gemensamt för att både stärka och utbilda de lyckliga eleverna som går på Fridaskolan.
Mats Anderssons modell med närvaro och interagerande samtal med gästerna fungerar och det är nog en stor anledning till varför han och Fridaskolan var nominerade till Årets Bästa Skolrestaurang i White Guide Junior.

Varför tror du att Ni blivit nominerade?
Vi lagar bra mat från grunden och vi satsar till 110% på en maträtt varje dag. Sen serverar vi ju nästan alltid flera rätter, som vi skapar utifrån sådant som inte gått åt och blivit över- eller om vi bara vill testa något nytt. Vi jobbar ihop med pedagogerna och rektorerna, men även med eleverna. Ibland kan det vara någon eller några elever som inte riktigt kan koncentrera sig. Då kan de få komma och vara med i köket. De får baka kaffebröd, eller skära grönsaker eller diska. Vi har många exempel på elever som blivit ordentligt lyfta efter en dag i bakrummet – sån´t är kul!

Du står i serveringen varje dag – varför gör du det?
Jag tror att det är viktigt med kommunikation och kontakt mellan oss i köket och våra gäster. Jag snackar med dem om svinn, om maten vi serverar, ser till att de tar grönsaker, eller bara ger dem glada tillrop och kanske komplimanger. Ibland får man vara lite vakt också, men det är lika viktigt det – det är bra för barn och ungdomar att få gränser.

Jag har hört att du snackade lite med en pedagog om något och ordet ”stråla” kom upp flera gånger. Vad är det?
I Fridaskolans ”manifest” står inskrivet att vi ska stråla på elever och även vuxna, som kanske har det lite extra tufft just nu – det kan vara att man har lite svårt att äta mat t.ex. Då går alla ihop och ger positiv energi, tillrop, komplimanger och pushar personen i fråga lite extra, ger stöd liksom. Ibland kan det räcka bara att bli sedd, så då försöker vi se den här individen lite extra. Alla som jobbar på Fridaskolorna skriver på att man ska följa skolans grundvärderingar och sätt att jobba på – ”stråla” är ett exempel på det. Det märks också om vi vill köra något tema i restaurangen, eller för den delen om pedagogerna har ett tema – då jobbar vi ihop i hela skolan och hjälps åt med det temat.

Själva maten då, hur tänker du där?
Som sagt, laga mat från grunden med mycket glädje. Vi planerar menyerna veckovis, för maximalt snurr på råvaror, så det inte blir ståendes i frysen för länge, men också för att vi snabbt kan hitta på roliga saker, som hårdrocksteman exempelvis. Det blir roligare så. En grundtanke är att det vi inte kan laga från grunden – det struntar vi i!

Så vad tror du att du gör i framtiden, om tre år kanske?
Jag tror jag jobbar på Fridaskolan, kanske har det öppnat någon ny skola eller så har vi byggt ut. Det skulle vara kul att bygga lite mer som en Food-court. En avdelning med soppbuffé, med tillbehör. En med vegetariskt och sallader och en med husmanskost. Kanske jobbar jag lite mer med inspiration, både inom koncernen, men också utanför – jag känner att jag har mycket att förmedla. Men som sagt, jag jobbar nog med skolmat. Jag drev lunchrestaurang i 17 år innan jag började här, 2010 och det kan jag säga att sen dess är det alltid kul att gå till jobbet! Det sprutar idéer och jag har massor med inspiration!

Framtiden för svensk skolmat, då. Vad tror du om den?
Något som redan är här är ju de sociala medierna, Facebook t.ex. Det har verkligen varit ett lyft för oss som finns där. Bra för utbytet mellan oss i samma bransch. Bra för idéer och inspiration. Det har blivit enklare att kommunicera. Precis just det är framtiden: att kommunicera med gästerna i matsalen – det ger så mycket tillbaks med den här dialogen och gör allt så mycket roligare!


Idag vet vi att Mats och Fridaskolan fick en hedervärd fjärdeplats bland all de nominerade skolrestaurangerna i White Guide Junior. Om ni vill veta lite mer om skolrestaurangen så hittar ni dem på facebook.

Fredrik Kämpenberg

söndag 26 maj 2013

OM möter: Carina Andersson

På måndag den 27 maj är dags för White Guide Jr att avgöras och med anledning av det har vi pratat lite med Carina Andersson som är ansvarig för restaurangen på Fågelviksgymnasiet i Tibro om hur det är att tävla med en skolrestaurang. De vann Arlas guldko för bästa matglädjeskola 2013, det är dock inte nominerade till något pris i White Guide Jr så där blir det någon annan som koras som mästare. Men det är inte första gången som Carina varit med i tävlingssammanhang, hon tillhörde även det lag som vann Skolmatsgastro 2010. Så är det någon som kan det här med att tävla och har lite råd så är det hon.


Klassikern; Hur känns det att ha vunnit Guldkon?
Mycket bra! Jag har ju vunnit priser förut, men den här gången känns det extra kul för att hela skolan har medverkat. Genom att ha vunnit Arlas Guldko, har vi fått ett kvitto på att det vi gör är bra. Kanske har vi även receptet på framgång. Jag känner att jobba med helheten är viktigt, göra det bästa av de resurser som finns. Maten ska vara en självklarhet, att öppna upp för förslag och idéer är ett måste om man ska uppnå en bra helhet i måltiden. Det hjälper vår Gäst till med! 

Kan man verkligen tävla i skolrestaurang?
”Är det kallt på Nordpolen?” – Jajamän!
Genom att tävla med skolmaten höjer vi både yrkesstoltheten och får en unik chans att visa upp oss. Man får ett tillfälle att jämföra sig med andra, vilket är bra för att skapa målsättningar och vidareutveckla sin verksamhet. Gemensamt fokus på gemensamma mål, helt enkelt. 

Vad kan det ge att tävla?
Det kan ge MERA! Genom att tävla  kan det höja statusen får vår yrkeskategori – något som fortfarande behövs. Att vara med i tävlingar är ett unikt tillfälle att få visa upp sin verksamhet och få jämföra sig med andra. Samtidigt som det ger arbetsgruppen och arbetsplatsen något riktigt bra att fokusera på. Skapa målsättning inom gruppen och ger tillfälle att vidareutveckla arbetsgruppen mot de rätta målen.
 Våra Gäster förstår att vi är så stolta över det vi presterar varje dag, så att vi t.om vill tävla i det.

Hur tänker Ni hos Er, vad är det som gör att Ni lyckas?
Vi på Fågelviksrestaurangen har som mål att det ska vara en självklarhet att komma till oss och äta och umgås. Mat ska vara människors himmel. Av bra mat blir man glad! Fågelviksrestaurangen ska jämställas överallt i allt arbete som en lunchrestaurang och en plats där våra gäster kan hämta kraft. Kraft till att kunna ta till sig utbildningen på bästa sätt.  



Finns det några baksidor, nackdelar?
Bara Fördelar! Vardagen blir festligare med en sådan här tävling.

Kör så det ryker! // Carina





Redigerat och sammanställt av Fredrik Kämpenberg och Håkan Lundholm




onsdag 15 maj 2013

Team Swedish Schoolrestaurants satsar igen!

Efter att hållit oss på halster sen silvret i Erfurt, hösten 2012, släpper nu laget Team Swedish School Restaurants nyheter om framtiden.  En ny Facebooksida har startats och på Michael Bäckmans blog skriver han lite mer utförligt om den fortsatta satsningen. Michael var lagledare under den förra satsningen på Culinary Olympics och är det även nu.  Han presenterar förändringar i laget, som dels beror på att jag (Fredrik Kämpenberg) valt att hoppa av och Martin Karlsson, som inte längre jobbar med kommunal mat och därför inte heller är med i laget längre. Nya medlemmar är Barbro Fernström, som förutom tidigare tävlingserfarenhet, kunskap och driv, representerar den stora del anställda inom skolmåltiderna som består av kvinnor. Då den förre reserven, Lyndon Mcleod nu är ordinarie medlem, så ersätts han av Johan Ederström. Johan är kock på Berglyckans förskola i Ljungby och därmed är även alla förskolekockar representerade i laget. Med i laget är också Even Bakke, som förut.
Av de tidigare sponsorerna är den mest aktiva fortfarande kvar; Lantmännen Cerealia. Än så länge är Martin & Servera ny sponsor av livsmedel och har därmed ersatt Dafgård. Diskussioner förs med ytterligare sponsorer, uppger Michael.
Till att börja med satsar man på att komma med i VM i matlagning i Luxemburg, som hålls i november 2014 och en vidare satsning på nästa OS i Erfurt, 2016. En treårssatsning där man inte sticker under stol med att målet är ett guld!
Som tidigare medlem i laget, vet jag att det krävs mycket arbete, inte bara själva matlagningen och träningen utan inte minst allt pappersarbete som skall gås igenom och skickas in för att bli godkänd. Träningar och möten som såklart tar tid i form av resor och frånvaro från både jobb och familj, så det är inte bara att åka ned till kontinenten och laga lite mat, om någon nu trodde det. Precis som i den förra satsningen är målet att höja statusen på yrket, då framförallt kockyrket, men även på skolmat som företeelse. Satsningen på OS och VM är ett led i att göra yrket mer attraktivt för kockar, direkt från utbildningar och andra kockar från den privata branschen. Det senare behövs för att fylla på där det förestående generationsskiftet kommer lämna hål, men också för att matcha de allt högre ställda kraven på skolmåltider.
De skiftande resurser som läggs på skolmat är aktuellt i dagarna och för det mesta är det alldeles för lite pengar som går till livsmedel. Självklart behövs det stickas till mer i budgeten runt om i landet, men mycket går att lösa genom att satsa på adekvat utbildning och höja lönerna för människor som brinner för en förändring. En billig investering om man ser till det stora perspektivet, med elever som lär sig mer i skolbänken och i framtiden blir produktiva samhällsmedborgare.
Fd lagmedlem, Fredrik Kämpenberg, genom OM, önskar laget ett stort lycka till och hoppas på all möjlig uppmärksamhet till satsningen. Den är välförtjänt och behövlig!



Team Swedish School Restaurants


måndag 13 maj 2013

OM möter: Anita Broddesson

Det finns många som gör ett väldigt bra jobb för måltiden i den offentliga miljön, många som sällan eller aldrig uppmärksammas för sitt hårda jobb. För att sprida det goda exemplets makt tänkte vi göra små stickprover då och då, i samband med aktuella händelser, runt om i landet.
Vi är inga journalister, men i bästa ”kollega-till-kollegaanda” vill vi gärna lyfta andra med dessa små positiva nedslag. Och eftersom vi inte är knutna till någon tidning så kan vi göra det helt utan att vi måste ta hänsyn till reklam och sponsring från andra aktörer.

Först ut är en kostchef som verkligen brinner för sitt jobb. En person som med envishet, professionalism och kunskap satt sin kommun Klippan på Sverigekartan; Anita Broddesson!

Anita utsågs till Årets Kostprofil 2012 av tidningen Restaurangvärlden för sitt engagemang och arbete. Nu är hon återigen nominerad för sitt goda arbete som kostchef, denna gång i White guide Jr. Hon fick även nyligen genom sina medarbetare på Åbyskolans kök pris i kategorin ”Kreativitet” i Martin&Serveras tävling i minskat matsvinn. Men det hon just nu är aktuell för är sitt, och hennes personals, deltagande i satsningen Skåne Lyfter.

Anita säger:
”Hela Klippan centrum hade laddat under lördagen för att ta emot ”Skåne Lyfter” turnén som denna gång landat i Klippan. Skåne Lyfter är ett folkhälsoarrangemang från Region Skåne, som för fjärde året i rad vill uppmärksamma fysisk aktivitet i samband med sunda matvanor. Kostenheten i Klippan blev inbjudna att delta under dagen. Vi tackade såklart och bjöd under dagen Klippanborna på vår kryddiga, goda gulaschsoppa och nybakat bröd. Tio av våra kockar deltog med stort engagemang och fick ett mycket gott gensvar av frusna Klippanbor.”


På frågan om vad hennes personliga reflektion kring kostenhetens medverkan är så svarade hon:
”Att offentliga kök bör ta alla möjligheter som finns att visa upp sig och att servera samma mat till allmänheten som vi erbjuder i skolor och äldreboende. Inte minst för att ta död på myten om att vi serverar taskig mat gjord på usla råvaror, när det i många kommuner är precis tvärtom!”


 Redigerat och sammanställt av: Fredrik Kämpenberg och Håkan Lundholm

torsdag 2 maj 2013

Möten med offentliga måltider

Någonstans har jag läst att om man lever fram till man blir 80 år så kommer man upp i ca 175000 måltider. Hur många av dessa måltider äter man i hemmet och hur många av dessa är offentliga måltider i någon form? Under en så lång livstid så kommer man att stöta på dessa måltider i alla möjliga former, från att man är barn och går först i förskola följt av grundskola och gymnasium. När man blir äldre så kanske man får mat genom hemtjänst eller hamnar i någon form av boende med andra inom äldreomsorgen. Har man sedan oturen och behöver läkarvård under sin livstid så hinner man nog även med några offentliga måltider med mat från landstingskök. Man väljer själv inte sin utbildning eller omvårdnad utifrån måltiderna, speciellt inte när man är liten eller riktigt gammal, vilket att måltidens kvalitet styrs av var man hamnar i dessa situationer. Fast har man tur så har man anhöriga som ser vikten av en bra måltid och väljer förskola, skola eller äldreomsorg som serverar god och näringsriktig mat. I Sverige serveras det varje dag 3 miljoner offentliga måltider, känn på den siffran. Hur många av dessa har gästen själv valt var den äter och vad som äts?

Jag har själv reflekterat lite över hur mitt möte med de offentliga måltiderna har sett ut genom livet. När jag var liten var arbetade min mamma som dagmamma, vilket innebar att jag aldrig gick på dagis som det hette då. Utan jag fick äta min mammas hemlagade mat sju dagar i veckan och hade det som referens när det var dags att börja skolan. Något som för mig innebar en chock, för det första fick man inte själv bestämma hur mycket man skulle äta. Det stod en mattant där som slevade upp samma mängd till alla, och avslutade med orden ”Nu äter du upp allt innan du får gå på rast”. Sen hade man en fröken som höll koll på att sagda uppgift genomfördes. Så såg alla måltider ut från 1:a till 6:e klass, att gå till matsalen var lite som ett lotteri. Hade man tur var det något som man tyckte om och då blev inte lunchen ett tvång, men ofta drabbades man av motsatsen.
När jag sedan blev äldre och började på det lokala högstadiet så fanns inte lärarna kvar som vakade över måltiden. Men däremot stod en vitklädd mattant med barsk uppsyn (jag undrar om hon anställdes just för den uppgiften) vid utgången och kontrollerade tallrikarna innan man lämnade in dem i disken. Men nu hade man åtminstone möjlighet att förhandla sig till vilken mängd mat som lades på tallriken innan man satt sig till bords.
Men det som är allra tydligast i mitt minne av skolmaten var att jag nog inte hade en enda favoriträtt. Visst jublade man när det serverades pannkaka eller potatisbullar men det var nog mest för att då visste man vad som skulle dyka upp på tallriken. Men all övrig mat som serverades satte inget permanent avtryck på mina sinnen. Inga dofter, smaker, synintryck eller annat som jag kan förknippa med skolmåltiden.

Mina två tydligaste minnen utanför skolmåltiden har samma innehåll, båda gångerna ligger jag på sjukhus och båda gångerna har jag haft problem med näringsintaget. Den första gången pga av magsjuka vid unga år och den andra pga hjärnskakning i högstadieåldern. Scenariot såg likadant ut båda gångerna, efter några dagar med dropp skulle jag äntligen få min första måltid med mat och såg verkligen fram emot det. Hade fantiserat lite om vad det kunde vara för något och blev riktigt besviken när det visade sig vara en tallrik kalvsylta med ljummen potatis och rödbetor. Inget fel på kalvsylta i sig men kanske inte det ett barn längtar mest efter när man suktat efter riktig mat i flera dagar. Där var det ingen fokus på målgruppen utan handlade bara om en måltid anpassad efter sjukdomssymtomen.

Det är just dessa negativa minnen av de offentliga måltiderna som jag vill vara med att arbeta bort. Visst kommer vi aldrig att kunna skapa den ultimata upplevelsen åt alla som någon gång äter en offentlig måltid. Men bara att se det som en måltid, något som innefattar så mycket mer än bara det som är på tallriken är ett stort steg på vägen. Att fokusera på smak, doft, utseende och upplevelse före man fokuserar på näringsinnehåll och kostekonomi. Att jag nu är en del av OM ger mig en större möjlighet att vara en av de krafter som verkar för den nya offentliga måltiden. En offentlig måltid utan tvång, en offentlig måltid där gästen är i fokus, en offentlig måltid fylld av positiva upplevelser, en offentlig måltid där barn slipper äta kalvsylta om de själva inte valt det.

Tack för mig / Håkan

torsdag 18 april 2013

Eldsjälar

Jag har lyckan att träffa många makalösa människor när jag jobbar med skolmatsfrågor runt om i landet. Ett gäng har samlats under denna sajt och kallar sig OM. De och samarbetspartnern Barnens Matråd kämpar alla för att barnens mat ska vara den allra bästa. Tanken på deras entusiasm får mig att gå upp på morgonen och fortsätta streta på med mindre roliga saker som regler om offentlig upphandling eller fuskmat.
Ambitionen hos eldsjälarna bottnar i något djupt i min egen bakgrund – att ge god mat är att visa kärlek, ord blir liksom överflödiga. Det blev tydligt för mig som nyinvandrad, ståendes för första gången i skolmatsalen på 70-talet. Jag förstod inte mycket av något omkring mig, men kände mig ändå varmt välkomnad under skollunchen. Inte konstigt då att skolmat blev det som jag engagerat mig i och bestämde mig för jobba med, och jobbat det har jag gjort ganska intensivt de senaste åren.
Jag funderar mycket på arbetets roll i mitt liv. Är det bra eller kan det kanske också vara ohälsosamt att verkligen brinna för det man gör?
Fördelarna är ju självklara – det är enkelt att nå framgång i sitt yrke när man utstrålar ”Det här är så kul, var med!”.
Men nackdelarna då? När man är så insnöad att man inte längre kan umgås med vänner utanför branschen för att de inte vill prata skolmat. Eller när man är uppkopplad dygnet runt i de sociala medierna för att inte missa det senaste inom skolmat, men samtidigt missar vad som händer i ens egen närhet.
En sak är säker - skolmatsområdet utvecklas så fort nu att det blir mer för varje dag att följa med i, fler att hålla kontakten med och stötta. Det blir lätt överväldigande och inte minst jag själv får lära mig att sålla. Ungefär som när man står vid vårens buffé - var smart och välj bara det gottaste för man kommer ändå inte att mäkta med allt.
Skolmat engagerar alla, och de bästa sakerna gör vi tillsammans eller hur? Det är därför jag samarbetar med olika grupper av engagerade personer som OM och Barnens matråd.
Så min förhoppning för framtiden är att fler personer skapar samarbeten och tar vara på varandras kunskaper med målet att utveckla barnens måltider. Ju fler eldsjälar som samarbetar desto större är också möjligheten att förbättra måltiderna.

Annika Unt Widell

måndag 8 april 2013

Gympasalar och måltider


Jag heter Fredrik. Jag har gått i 5 olika skolor, på tre olika orter. Alla luncher, i alla dessa skolor, har jag intagit i en gymnastiksal. Ofta gick vi glada skolbarn in till matsalen genom ett omklädningsrum. Det var inget konstigt med det. Det ingick liksom och vi visste inget annat. Det var lika självklart som den fryntliga mattanten, i vit långrock och höga vita strumpor, med bara knän, som serverade oss maten. Det var lika självklart som potatis med skal, lapskojs och vattniga soppor.

Jag har få minnen av mina skolluncher. De jag har är inte alltigenom positiva. Inte överdrivet negativa heller, snarare mer som ett surr i bakgrunden, ett surr som, om man lyssnar noga låter som ett släpigt ”vaaaardaaaag” och kikar man ordentligt är det grått till färgen, grått som pölsa.
Surret har en doft. Doften av skeppsbrott och spökboll. Maten doftade inte rosmarin, citronskal, lök eller brynt smör. Den doftade plintar, tjocka madrasser, gummi och svett.

Skillnaden mellan skolmaten och maten jag fick - och ville ha – hemma var stor. Jag kommer mycket väl ihåg att jag i min tredje årskurs fick önska vad jag ville på min födelsedag. Jag önskade mig krabba med hovmästarsås, till efterrätt ville jag ha Gorgonzolaost med päron. En riktig finsmakare redan då alltså. Andra maträtter jag gillade var kinesisk gryta, fondue på ost eller med kött, pitabröd med köttfärs, tabasco och ananas. Allt såklart hemlagat. Poängen är  att det inte finns något som säger att barn inte kan uppskatta god mat, hemlagad sådan, med mycket smak. Jag gjorde det och det är därför jag har många matminnena hemifrån, men knappt några från skolan. Det är synd, för det är bra minnen att ha med sig.
Maten i sig var det kanske inget fel på, jag och mina klasskamrater åt ordentligt och verkade må bra. Men miljön. Inställningen. Surret. Utfordring utan upplevelse, eller inlevelse – DET kritiserar jag. Så vill inte jag att mina barn skall komma ihåg sina måltider i skolan, det vill säga; som ett surr. Nej, jag vill att de skall KOMMA IHÅG sina måltider, eftersom de UPPLEVT något. LÄRT sig något. REAGERAT och TÄNKT. Och jag vill att de skall få göra det i en miljö som främjar detta. En miljö som är lugn, ljus och fräsch. Som inte luktar gympasal och säger ett släpigt ”vaaaardaaaag”.

När de blir gamla är det bland annat minnen av måltider som kommer vara viktiga för deras välbefinnande och trygghet. Det finns få saker som triggar igång minnen som dofter och smaker. Doften av hallontårta kan på en millisekund ta dem till barndomens hallonsnår, där de satt i solen och åt direkt från busken, medan mamma fyllde hinken hon bar på. Ett vällagat dillkött kan ta dem till hemmets trygga vrå, kökssoffan och gemenskapen kring bordet
Förmodligen kommer mina barn att ha andra smakminnen kopplade till Pulled Pork och indisk linsgryta, men principen är densamma. Precis på samma sätt kan en ny smak få dem att reagera och uppleva något nytt, ställa frågor som leder till ett trevligt samtal med den kunniga personalen som lagat maten. Personal som lagat mat, precis som pappa gjorde när han levde. Personal som tar sig tid och behandlar dem som människor och inte vårdpaket som, återigen, skall bytas på och läggas, fort, fort – innan nästa skift börjar.
Nej så vill jag inte att de – eller någon annan - ska ha det, oavsett i vilken ålder de befinner sig. Bra mat för alla åldrar är viktigt och det krävs en hel del för att vi ska ändra på de offentliga måltiderna. Mycket har redan ändrats, men mycket mer måste göras. Det måste finnas en röd tråd genom livets alla offentliga måltider. Det är inget man gör själv. En gemensam kraftansträngning är nödvändig.

Därför tog jag en gång initiativet till Föreningen Svenska Skolrestaurangers Framtid och av samma anledning höjer vi nu blicken och tar det ett steg till. Vi bildade den här gruppen, för att ta del av varandras kunskaper och för att bli starkare i gemenskapen. Vi ser fram emot att få samarbeta med Barnens Matråd, till en början och hoppas att fler vill jobba ihop med oss och dem.

Det är inte så komplicerat egentligen; ingen mer utfordring. Inget mer intetsägande surr och inga fler vårdpaket. Inga fler måltider i gympasalar.

Men desto mer engagerad personal. Fler upplevelser, minnen och mer omtanke. Tack! 


onsdag 20 mars 2013

Dags att förändra för att förbättra

Den offentliga matsektorn har i många år sett likadan ut men på senare år har saker börjat hända. Nya typer av yrkesmänniskor söker sig till denna sektor. Personer med helt andra erfarenheter och kunskaper - jag, Ola Håkansson, hör till denna kategori.

Mina tankar kring mat har sitt ursprung från söndagarna när jag liten, speciellt på vintern. Stod då alltid på min röda pall i köket och tittade på när min mor lagade mat. Utanför köksdörren på altanen hängde det allt som oftast en nyskjuten hare med enbuskekvistar instoppade för att sätta smak.  Min far, som på helgerna var iväg och fiskade på norra Öland, satt även där och tog hand om dagens fångst. Vi lagade mat från grunden och jag visste inget annat.

När jag var 14 år började jag som kocklärling på Halltorps gästgiveri i Borgholm. Sedan dess har jag arbetat som kock, kökschef, krögare, restaurangchef, hotellchef och restauranglärare runt om i Sverige och alltid med mat från grunden. Några gästspel i Danmark och USA har också hunnits med. Nu så här snart 30 år senare har jag lämnat den privata sidan för att undersöka den offentliga världen. 

Som alltid är det min nyfikenhet som driver mig, men även det intressanta det är att ta sig an ett område som så länge har varit fast i termer som “det är omöjligt”, ”helfabrikat”, “halvfabrikat” och “det går inte”. Det är en stor utmaning för de duktiga yrkeskvinnor och män som ska möta individers krav samtidigt som de ska hålla sig inom budgetramar och upphandling. Målet måste därför bli att upprätthålla en god ekonomi med minimalt svinn och hållbarhet utan att göra avkall på god matkvalitet, tvärtom ska den goda maten vara drivkraften. Den offentliga maten är ett viktigt och alltid lika aktuellt ämne. Antalet människor som möter och äter den offentliga maten ökar och i samma takt ökar även kundkraven och önskemål om specialkost, råvaror och kvalitet.

Mina funderingar kring vad som faktiskt är möjligt att förändra och förbättra i skolrestauranger har ofta mynnat ut i frågeställningen: ”Kan vi tänka likadant som man gör på den privata sidan?” För likheter har vi! Vi har gäster, vi lagar mat, vi har anställda kockar, serveringspersonal och diskare. Vi har menyer, leverantörer, scheman, öppettider och så vidare. Vart i ligger då våra olikheter? Var kan man börja sitt förändringsarbete? Jo, arbetet i matsalen!

Vi bör titta över matsalsarbetet så att vi får samma utveckling där som i köken. Genom att använda oss av en professionell service a la matsalsserveringen kommer gästerna tycka att det bästa som finns är att äta i deras restaurang. Hälsa gästerna välkomna och välkomna dem tillbaka, underhåll och se till att de mår bra, inred så att personal och gäster känner sig hemma. Bekräfta gästerna så att de tror att de är i himmelen. Vinn gästernas förtroende. Prata med gästerna och lyssna till vilken sorts mat de är intresserade av. Få personalen att arbeta mot samma mål som är att få gästerna(eleverna) att tänka: ”Vår restaurang och våra kockar är bäst”. Kom gärna med någon matig överraskning då och då och presentera den med att det är för gästernas skull.

En annan del av utmaning med de offentliga köken är hur vi får upphandlare, kostchefer, kockar och serveringspersonal att tala samma språk och börja samarbeta med varandra. Ett exempel på hur man kan gå tillväga är så som vi gjort i Huddinge kommun. De har anställt mig med ett ursprung i skolrestaurangen som upphandlare av livsmedel och gett mig uppdrag att påbörjat ett samarbeta med kostchefer, restaurangpersonal och rektorer. För att öka skolkökens kompetens och höja nivån behöver denna grupp arbeta tillsammans. De tillsammans kan sätta upp gemensamma mål utifrån var och ens specialkompetenser. Viktigast av allt är också att de vågar! Vågar gå utanför ramarna och tänka nytt. Allt är möjligt.

Ett sådant initiativ bör även göras av branschorganisationen Kost & Näring, att de förnyar sig genom att bjuda in personal från skolrestauranger och äldreomsorgsrestauranger att bli medlemmar i föreningen. Hela yrkesgruppen som dagligen ansvarar för miljontals måltider i offentliga verksamheter runt om i landet. Att arbeta i offentliga kök, från förskolor till äldreboenden, behöver förnyas och göras mer attraktivt.

Det var lite tankar från mig som nu arbetar som upphandlare av livsmedel i Huddinge kommun samt fortsätter mitt arbete för att förbättra offentlig mat. Jag är övertygad att om lagar vi mat från grunden och fokuserar på servicen så skapar vi framtidens offentliga kök.

Tack för mig,
Ola “Mattanten” Håkansson 



måndag 11 mars 2013

Välkommen till OM - Gruppen för offentliga måltider


Du har precis hittat OM - Gruppen för offentliga måltiders hemsida. OM består av en grupp personer som på olika sätt verkar eller har verkat inom offentliga måltider. OM är skapat som ett prestigelöst samarbete med utbyte av tankar och erfarenheter. Genom att alla har olika bakgrund och erfarenheter kan vi tillsammans skapa bättre offentliga måltider, både i det lilla och i det stora. Vi vill vara med och utveckla de offentliga måltiderna på olika plan, både genom att sprida våra kunskaper till de som dagligen arbetar med måltider men även genom att påverka makthavare.

 Det är även med våra kunskaper och erfarenheter som vi tillsammans kan erbjuda tjänster inom ett brett spektrum. Allt från föreläsningar och inspirationskurser till praktiska djupanalyser och problemlösningar finns inom vårt arbetsområde. Vi kan vara behjälpliga för både mindre enheter och för hela kommuner. Om du är en beslutsfattare med behov av hjälp när det gäller offentliga måltider så har du hittat rätt. Du ta kontakt med oss genom vår mailadress och vi återkommer till er inom maximalt 3 arbetsdagar. Därefter tar vi tillsammans ställning till vilket behov ni har och vad ni behöver hjälp med. Utifrån detta gör vi en offert på vad vi kan erbjuda för lösningar.


Mer om gruppens medlemmar och deras kompetenser kan du läsa här.